foreverwithin

tja! folk frågar hur jag mår. jag kanske ska berätta för er att jag mår tok-bra! svårt att tro när det bara gått .. eh.. 7-8 veckor sen niklas gjorde slut. och om någon talade om för mig då, hur jag skulle må idag, skulle jag bara skratta och inte tro det. jag mådde verkligen jättedåligt. jag var på botten. jag ville bara ha honom tillbaka & mitt hjärta va krossat. jag mådde verkligen .. uselt. att jag också visste att jag var tvungen att flytta ifrån falkenberg och inte få träffa maria varje dag dödade mig. hon är ju min bästa vän!  jag trodde jag aldrig mer skulle ens le.
men sen hände något. när jag var som mest ledsen kom en kille, från ingenstans, som jag träffat några gånger innan & fanns där för mig - som vän. och ja han bor i falkenberg. och nånstans bland all tröst så började jag må bättre, även om jag saknade n.

och sen, så började jag känna något igen. något jag inte ens känt länge ihop med n. jag kände stor lycka. glädje i kroppen. jag ville inte ta känslorna för givet, så jag lät det ligga under ytan ett tag till. jag var orolig inför flytten hit, för jag VISSTE att jag skulle bryta ihop totalt när jag väl bodde ensam, utan honom, i en lägenhet, mitt ute i ingenstans. men när jag väl flyttat, så var det som om någon vänt blad i boken om mitt liv. angelica fanns här. och roy. och dom gjorde mig glad! och allteftersom jag packade upp, så blev jag bara mer glad. jag trivdes med att bo själv! jag trivdes med att få rulla runt i sängen & bré ut sig utan att någon var där och snarkade. jag trivdes med att slänga mina kläder överallt och få soffan för mig själv. JAG TRIVS som FAN här! att bo själv! givetvis saknar jag själva falkenberg som fan, för det är så fint där. och jag saknar maria & mikael något otroligt.

och ja, killen. jag blev mer och mer kär i honom hela tiden. jag trodde aldrig jag skulle bli kär så fort. och nej. folk tror att han bara är ett plåster på såren. men det är det inte. jag har insett att n var inte bra för mig. vi bråkade sjukt mycket och jag grät mer än vad andra gråter en hel livstid! ja precis. jag har insett att han gav mig biljetten ut när han gjorde slut. det tog bara lite längre tid för mig att inse det. jag hoppas han blir lycklig med någon annan på annat håll. en dag kanske vi kan va lika bra vänner igen som vi var innan.
och jag är så kär, så kär. ja, det gick snabbt. otroligt snabbt men jag vet när mitt hjärta har rätt. jag har fallit pladask för denna killen. han är allt jag vill ha. han är otroligt romantisk, han vill va med mig. han tycker jag är vacker för den jag är. han får mig att skratta så mycket att jag nästan ramlar av stolen. han är så otroligt fin och underbar. jag är tok-kär och jag saknar han jättemycket.

vi ska ses i juni när jag är på besök i falkenberg och sen får vi se vad som händer sen. om det går bra följer han med mig hem. men vi ska ändå ta det lugnt. men det är svårt att låta bli när jag är så sjuuuukt kär.

så nu vet ni lite. jag springer runt hela dagarna och är jätteglad. jag är gamla vanliga emma igen! och det känns som det va länge sen jag var såhär lycklig. jag skrattar, jag ler ständigt. jag är sprallig. jag är fri! det känns underbart. och att jag har den där killen i mitt liv gör mitt liv värt att leva till tusen. alla mina vänner är underbara och får mig att le, även dom. jag älskar er något otroligt!! NI ÄR BÄST!

oj, va mycke text det blev. ska ut med hundarna nu och slänga sopor. bussen till stan går 15:35 och då ska jag in & möta alexandra <3 ska på systemet, äta lite & handla. mihi. får se vad som händer ikväll! ha en fin fredag folket!